Katthemmet

Igår var jag ner till katthemmet på eftermiddagen. (Jag är där alltmer sällan, tyvärr)
Vi har haft en kull med sex kattungar, alla pojkar, och deras mamma, hemma i ett jourhem.
Nu är dom tolv veckor och har flyttat ner till katthemmet, en unge har fått ett nytt hem.
Kattmamman strök omkring runt en gård och var hungrig,  familjen matade henne men kunde inte låta henne komma in eftersom deras egna katter inte tillät det. Efter en tid tog dom kontakt med katthemmet då det syntes att kattmamman var höggravid. Hon var tyvärr så långt gången att hon inte kunde aborteras utan födde sex pojkar. En av våra medarbetare lät dom bo hemma hos sig.

Här diar fem stora pojkar på sin lilla mamma, hon syns knappt.

I vår karantän har det under den senaste veckan tillkommit tre plus en kattunge till, hittade på olika ställen. Tre är syskon. Alla är ca 12 veckor och väldigt keliga, vilket betyder att dom har haft ett hem och blivit hanterade sen dom var små.
Om kattungar inte blir hanterade av människor innan dom är ca sex veckor förblir dom skygga resten av livet.

Här sitter två och väntar på att vi ska komma in till dom, men en liten krabat har klättrat upp högst upp på nätdörren så vi fick vänta tills han tog sig ner igen.
Dom fyra som bor i karantänen har haft en stoor katthane som har tagit hand om dom, han tvättar och leker med dom. Det finns en hona där också men hon bara fräser åt dom.

Vi har åtskilliga gånger upplevt just detta, hanar som tar hand om och vårdar, tröstar och är kärleksfulla mot kattungar, medan honor inte vill veta av andra kattungar än sina egna.

I onsdag stod det en pyttliten bur med två fullvuxna katter i, utanför katthemmet. Buren var så trång att katterna fick ligga ovanpå varandra. Dom hade placerats där mellan 8 på kvällen och 8 på morgonen, då det inte är någon där. Stackarna hade bajsat ner varandra.

Hur kan man göra så.