Jolles födelsedag.

Igår firade vi Jolles 76-årsdag. Vi fick hit alla i familjen på middag. Jättetrevligt.

Vi hade beställt en planka från ICA Sellnäs, den första som hittade på plankan i hela Sverige. Dom har ett stort urval av plankor. Alla lika festliga.

Födelsedagsbarnet och barnbarnen. Alla tre lika söta.

Kenneth och pappa.

Conny, Ulrika, Jennie och Fredrik.

Sist men inte minst Egon.






Vi hade verkligen tur med vädret, det gick att sitta på verandan större delen av kvällen.

Nytt kylskåp och fönsterputs

Igår var vi ner till Fagersta och åt lunch på Brukshotellet och var till optikern med våra olika glasögoärenden, jag hade tappat mina läsglasögon i golvet så den ena skalmen hade lossnat, Jolle beställde nya.

På morgonen var Kenneth här och fixade upp en hållare för trädgårdsslangen som han fäste på väggen. Han hjälpte dessutom Jolle att få ut skrivbordet genom fönstret.


Vi fick våra fönster putsade. Kanon! Nu kan vi se ut. Tack Malin vår duktiga städhjälp.

Idag har vår granne övertagit skrivbordet till deras lilla pojke som ska få ett eget rum.
Bra för oss, då behöver vi inte frakta det till Humboberget.

Idag fick vi också hem vårt nya kylskåp. Underbart. Det gamla hade vi haft i 13 år och det hade blivit något fel på kondensavrinningen så vattnet rann ut genom dörren och listen nertill var uräcklig vid det här laget. Det hade rostat och gick inte att göra rent. I varje fall såg det smutsigt ut hur mycket man än gnodde..

Vi fick en snabbvisit i morse av Conny, Fredrik och en kompis till Fredrik, "Fisken". Vi hade köpt lotter av Fredrik som han lämnade.
Dom hade som vanligt fullt upp. Dom skulle ner till Södertälje för att köpa skridskor och sen till Uppsala  därefter upp till Leksand där pojkarna skulle ha fotbollsmatch i kväll. Puh!

Hjärtläkarebesök

Igår var jag på återbesök hos hjärtläkaren och fick reda på att mitt blodvärde fortfarande är alldeles för lågt det går nästan inte upp alls.

Han trodde nog att det var en ny medicin som jag fick för hjärtat efter ballongsprängningen som kunde vara boven. Tydligen var just den nyutkommen och man har nu hittat att den kan ställa till det.

Så nu ska jag ta bort den och återgå till en mer beprövad medicin.

Jag har ju besvärats av stora blaffiga blåmärken ända sen operationen och ser ut som om jag är misshandlad
Han trodde att även dom besvären skulle gå bort och misstänkte att alla dessa blödningar kunde vara boven till att mitt blodvärde inte går upp.

Igår fick jag kallelsen till koloskopin. Den 9 maj. Kul, ack nej. Dom har ju inte hittat något fel på mina tarmar vid de tidigare röntgenundersökningarna och han trodde inte att dom skulle hitta något nu heller.

Han var definitivt inte imponerad av den här medicinen.

Jag får väl hålla tummarna för att han har rätt så det inte är något annat fel på mig.

Annandag Påsk.

Igår överraskade Kenneth oss med att komma hit på moppen. Han hade lovat pappa att han skulle få provköra den.

En något skakig liten tur blev det. Takterna från faderns Vespatid i slutet av 50-talet satt inte kvar.

Jolle drar åt vänster när han promenerar och han sa att detsamma hände på mopeden, han återföll i vänstertrafik. Tur att han bara åkte på vår gata, där det nästan inte är någon trafik alls.

På eftermiddagen fick vi ännu en glad överraskning, våra fantastiska barnbarn kom på besök, båda två.

Jennie hade plockat med sig vitsippor till mig. Underbara flicka, det har hon gjort sen hon var liten. Jag älskar den milda doften av vår som vitsipporna har.

Fredrik var trött efter en sen kväll i Uppsala med sin far, han mellanlandade några timmar i Smedjebacken innan han fortsatte till Leksand.

Vi gräddade våfflor till fikat.

Det är så otroligt mysigt när man får besök av barnbarnen. Det käraste man har.

En trött Fredrik fick Jennie som kudde

Bilnostalgi forts

På sjuttiotalet hade vi en Opel Admiral, Vår var djupt vinröd med svart tak, en av de vackraste bilarna vi har haft. Vilket säger en hel del, eftersom vi har haft flera mycket vackra bilar under vårt liv.

Vi bilade bla till Italien med den bilen. Vi hade en vän till pojkarna med oss på den semestern, alla tre satt bekvämt i baksätet.

Den var ju stor jämfört med de Italienska bilarna  och vi hade flera lite dråpliga äventyr på den resan. När vi låg i bilkö mellan Cannes och Nice låg vi på ett normalt avstånd till bilen framför, men rätt som det var hade en bil i filen bredvid oss tröttnat på kön så plötsligt fick vi se hur den svängde av till motsatta hållet, mellan oss och bilen framför och över mittdelaren på vägen. Sååå långt bakom bilen framför var vi inte. Det gick bra trots allt.

Vi brukade åka in till en liten stad någon mil från där vi bodde för att handla och gå och strosa. En lördag satt det en liten gumma på en stol vid torget och tog betalt för parkeringen. Hon ville ha dubbel betalning bara för att vår bil var så stor, den tog enligt henne upp två parkeringsplatser. Jag minns inte hur Jolle gjorde men misstänker att han betalade henne för två platser.

Till saken hör att vi efteråt fick veta att hon inte alls hade rätt att ta betalt. Det var helt hennes eget påhitt. Det gäller att ha matjord i fickorna. Mycket genialiskt tycker jag. kanske något att ta upp för att dryga ut pensionen med............

Vi var till England en påsk när sönerna hade påsklov. Jolle och jag trodde vi skulle åka ner till Rivieran men sönerna hade siktet inställt på England. Så det blev till att ta färjan från Calais-Dover och därifrån till London. Vi stannade bara ett par dagar i London. Vi besökte kul restauranger bla en Indisk där Kenneth och jag beställde "hot" mat. Vid första tuggan höll ögonen på att trilla ut ur skallen på oss. som tur var anade servitören hur det skulle gå och stod bakom ryggen med en kanna vatten.

Vi åt också lunch på ett ställe där man fick stå med tallriken och där man i princip bara skulle hälla i sig maten under rörelse framåt och fortsätta ut på gatan igen.

Sen var vi till ett Japanskt steakhouse, också det lite exotiskt för  ingen av dessa typer av restauranger fanns i Stockholm på den tiden.

Vi fortsatte ner till Brighton och tog in på ett pensionat vid havet. Foajén var hur stilig som helst med stora Kinesiska urnor och andra vackra saker som dekorerade receptionen.  En man i frack förde oss till våra rum.

Boy var det skillnad på receptionen och rummen. Dom var svinkalla till att börja med och skäligen enkla.
Det fanns en gaskamin som man kunde sätta på, men så fort vi lämnade rummet för några minuter var någon in och stängde av den.

På morgonen var samme man servitör i matsalen han hade då vita handskar och allt serverades från silverfat, allt var hur elegant som helst men I dagsljuset kunde vi se att fracken var alldeles grön och man kunde nästan spegla sig i tyget, så gammal och nött var den. Men stiligt skulle det vara. det kändes nästan som om man var förflyttad till Dickens tid.

Tyvärr beseglade jag bilens öde. En mycket snöig och hal morgon när jag skulle köra till arbetet, åkte bilen och jag utför den lilla backen, som var vår uppfart, in i en Björk vid sidan om. Av bilens egen tyngd så kanade den av uppfarten. När jag tittade på skadorna trodde jag bara att en skärm och en strålkastare hade fått skador men det visade sig att hela ramen hade blivit sned. Återstod skroten. En mycket, mycket tråkig dag. Jag måste erkänna att jag sörjde den bilen länge.

Påskdagen

Idag har Kenneth och Egon varit här och ätit påskmat. Kenneth och jag lagade till en lammstek på en bädd av rotfrukter och grönsaker i ugnen. Lammet var huvudrätten på påskbuffen. Vi gjorde en god vinsås till.

Det blev verkligen gott.

Dagen har varit sommarvarm, faktum är att det var skönt att sitta en stund på skuggsidan i samband med att Kenneth åkte hem. Det är i hetaste laget ute på verandan.
Tänka sig.

Nu ska jag sätta mig med fötterna på en pall på verandan och läsa en bok som Kenneth hade med sig. Solen är på väg runt huset så det är förmodligen skönt där ute nu när däcket hamnat i skugga.

Egon provade på vattnet i sjön i morse. Hans första.

Spansk påsk och en liten häxa

För några år sedan i Spanien såg vi en traditionell påskparad på skärtorsdagen. Man gick i sakta mak runt hela den lilla staden, bärandes olika statyer och kristna figurer på rikt utsmyckade ställningar. Tåget stannade vid varje gathörn och körer sjöng eller musiker spelade.

Enligt traditionen skulle de kvinnor som blivit änkor under året gå barfota hela vägen. När vi var där var det för kallt så vi såg inga som var utan skor. Vad de hade för kristen innebörd att många hade någon slags kåpa, lite otäckt man fick lite KuKluxKlan känsla, det vet jag inte.

Dessa foton har Conny tagit i år på Skärtorsdagen, nere i Cabo de Palos.

En annan tradition som man har i Spanien är att man klär upp sig på söndagarna och tar med sig hela familjen inklusive de gamla far/morföräldrarna och går på restaurang och äter söndagsmiddag.

I Dalarna flyger häxorna till Blåkulla på påskafton. Det gäller att man har lite godis hemma när man får besök.

Liten Saga som häxa

Långfredag

Hälsningar från Blåkulla. Här är det livat värre. Åker hem i morgon. Man orkar inte med hur mycket festande som helst.




Min kompis Herta hälsar också.












När jag var barn var långfredagen verkligen lång.  

Man fick inte leka eller stoja utan skulle vara lugn och stilla och dessutom skulle man ha sina "gåbortskläder" dvs finkläder på sig. Eftersom tv inte var uppfunnen och radion bara hade en kanal, som dessutom bara hade en timme musik per dag, och då bara den sista kvarten med populärmusik, så var det absolut bara att vänta in dagens slut. För barn var det verkligen en trist dag. (Förmodligen för det flesta vuxna också.)

På långfredagen var det bara en film som fick visas på bio långt in på 50-60talet och det var Barrabas som handlade om Jesus korsfästelse. Det var inte så muntert som sagt.

Vi har sol och vackert väder. Björkarna har just börjat få sin skira vackra gröna färg. Den vackraste tiden är nog nu.

Glad Påsk!  

En liten "dutt" regn i natt.

När jag tittade ut i morse såg jag att gräsmattan hade blivit riktigt grön under natten. Såg på utemöblerna att dom hade droppar på sig så tydligen har det kommit lite regn under natten. Nu är det halvklart, solen ser ut att vinna i alla fall.

Dom här bilderna fick jag från Kenneth igår. Egon tuggar på bollen, han har den som tuggummi säger Kenneth. Han tuggar inte sönder bollen utan är försiktig.

 Visst är han söt med bollen i munnen.

Här har Egon väckt Östen som sovit under blomlådan så nu vill Östen busa.

Östen har fångat Egons ben. Till skillnad mot när han fångat husses arm eller ben så har han inte en endaste klo framme. Han är obeskrivligt ömsint gentemot Egon.

Dessvärre kommer han också hem med möss som han bjuder Egon på med jämna mellanrum. Gillas inte av husse.
Inget är gott nog för Egon. Han är omåttligt mån om honom.


Idag kommer Kenneth och Egon hit en sväng. Kenneth har  och haft ett skov av psoriasisartrit i sin fot och bara kunnat ta sig fram på kryckor under några dagar, han känner sig bättre idag.

Ny kamera.

Igår åkte vi iväg hemifrån vid 10-tiden och kom inte hem förrän vid 5-tiden. En full dag.

Vi åkte först till Ludvika och sen fortsatte vi till Borlänge. Vi tittade bl a på bilar. Det finns ett gäng firmor i Ludvika. Det konstiga är att ingen säljare är intresserad när man kommer in i hallarna.

Än så länge är vi i valet och kvalet om vi ska köpa en mindre billigare bil än de två som vi har idag. Frågan är om vi står ut med att bara ha en bil. Vi har haft varsin sen 60-talet så??????????

Våra nuvarande bilar är till åren komna nu, men vi älskar dom, så det är svårt.

I Borlänge köpte Jolle en ny kamera till mig. Min gamla som jag helhjärtat har gillat, är lite skamfilad och sitter ihop med ett gummiband över locket till batteri och kort.

Min nya kamera

Jag tycker den har fungerat bra och har jag behövt så har jag alltid kunnat låna Jolles. Men nu ska jag lära mig att använda den nya. Jag vet ju att den tar fantastiska kort.

Ju äldre jag blir desto sämre tycker jag om att behöva plugga manualer, och nuförtiden är det ju hela tiden nya tekniska prylar som ska läras in. Mobiler, datorer och inte minst kameror osv.
Jag känner att min kvot snart är fylld.

Idag har vi haft en man här som tagit mått på två av våra fönster, vi måste byta persienner i dom fönstren.
Och i kväll ska det komma ett par hit för att köpa Jolles skrivbord.

Jag har just kommit hem från en promenad runt kvarteret, Jolle började gå med men fick vända för han var för slut.
Eftersom en del av promenaden går i skogen så kunde jag njuta av alla vitsippor och tussilago. Marken var helt vit med gula inslag.

Denna är nog den bästa av våra årstider, speciellt när det är så vackra dagar som vi har haft nu en tid.

Lördag, söndag

Vi har haft två underbara vårdagar med sol, visserligen har det blåst också men i lä har det varit sommarvarmt.

Vi har haft besök av vår älskade sonson Fredrik, både igår och idag. Vi hämtade honom vid tåget igår men fick bara låna honom några timmar. Han träffade sina gamla kompisar från förr och sov hemma i huset.

Den övriga familjen var i Uppsala och åker idag till Spanien.

Det var en trött pojke som kom, han hade haft kul i Rättvik med sina kompisar från Leksand till arla morgonen.

Han och farfar tog sig en liten lur i väntan på travet.












Nu har han just åkt till tåget med sin hockeykompis och vän sedan barnsben. Fredrik till Leksand och Kalle till Mora. Dom har inte samma påsklov som i Smedjebacken, utan först nästa vecka.

Trevligt var det i alla fall att få träffa honom en stund.

Fredag! Veckorna försvinner i rasande fart.

"Early bird catches the worm". Den här galande tuppen sitter på Kenneths gäststuga. Kenneth har fotograferat den i morgonljuset. Väldigt charmig tycker jag att den är.

Idag har dagen börjat kallt -3 men med en klarblå himmel och sol.  Än så länge är morgnarna för kalla för att frukost ska kunna intas på verandan. Idag åt vi som vanligt frukost på sängen och idag serverade Jolle den och det är inte fel det heller.

Vårt program består hittills idag bara av ta en promenad nere vid sjön. Sen tar vi dagen som den kommer.

                                                            Kväll!

Dagen blev full av aktiviteter. Promenad, lunch på verandan, tvätt, matlagning och på eftermiddagen skjutsade vi Conny och Jennie till Borlänge där dom tog tåget till Uppsala. Ulrika var redan i Uppsala och dom ville inte ha två bilar stående där, dom har bara en parkeringsplats i garaget tillhörande lägenheten.

På söndag åker dom till Spanien på påsklov.

På hemvägen stannade vi till på Kupolen och fikade. Jolle köpte ett halsband med ett hänge i turkos till mig när vi passerade Albreckts Guld.

 Världens gulligaste är han.

                                

Uppskjutet läkarbesök

Idag hade jag en inbokad tid hos min hjärtläkare, men när jag kom till sjukhuset hade tiden ändrats.

Brevet om ändringen har jag fortfarande inte fått. Detta var andra gången som jag har åkt in förgäves. Förra gången kom den nya kallelsen på eftermiddagen samma dag. Jaja.

Dagen har varit solig och skön. Kenneth var hit och fixade mitt vattenfall och körde skräp till Humboberget.

Växtligheten döljer snart stenen.

Bilnostalgi forts

Så här såg Jolles bil ut när vi träffades. Hans "MajaStina". En Austin A40 Somerset.

Minnena är många av MajaStina. Mitt första minne är när Jolle och jag träffades på en blindträff den 6 november 1954. En av mina väninnor och hennes kille som var kompis med Jolle hade fixat en "date" med oss.Vi var på Chinateatern i Stockholm och såg en film "Den levande Öknen" En fantastisk film som håller än idag.

Jolle hade parkerat vid Kungsträdgården och när vi kom ut efter bion så hade MajaStina fått punktering. Vädret var uruselt med snålt regn och dimma, jag och min väninna satte oss i bilen och stackars Jolle med kompis fick veva upp bilen och byta däck.

Det skumma var att vi fyra träffades under fyra års tid den 6/11, och varje år var det dimma och punktering.
Efter det slutade vi.

Vårdagar

Gårdagen var en underbar vårdag, varm och vacker. Jag köpte några penseer och påsklijor som jag satte i en balkonglåda på framsidan.

Det känns helt fantastiskt att vi bara för några veckor sedan hade full vinter och nu är det snöfritt och vårblommorna har kommit i blom och våra flyttfåglar har kommit tillbaka. Att dessutom vara pensionär och kunna njuta av dagar som är vackra utan att behöva vara inlåst på ett arbete, det är lyxigt.

Kenneths foton från igår

Jag var iväg till läkaren med ett urinprov igår igen. Det är bara några veckor sedan min långtidskur med antibiotika tog slut och nu är det dags igen. Man kan ju tröttna ur helt......... Men det ska väl vara nå´n smolk i bägaren, eller hur.

Fler bilminnen

När jag tog körkort på 50-talet hade min pappa en renault 4CV, den var mörkblå. På vintern var den iskall, värmen var lika med obefintlig.

En Nyårshelg fick vi låna bilen,  Jolle och jag, vi skulle åka upp till Sundsvall och hälsa på min mormor som var sjuk. Det var under Nyårshelgen. (Jag minns inte vad det var för orsak till att vi inte tog Jolles bil)

Vi hade fått rådet av min pappa att lägga en filt över motorn under natten så den skulle starta på morgonen. Det var svinkallt i Sundsvall under nyår. Vi gjorde som pappa hade sagt och lade på filten varje natt och kom ihåg att ta bort den innan vi startade motorn varje morgon, utom den morgonen som vi skulle åka hem.

Vi frös så vi skakade hela vägen hem till Stockholm, bilen var absolut iskall, ändå kom vi inte ihåg filten.
Först när vi väl var hemma kom vi ihåg. Filten hade förstås ett jättehål mitt på. Minst sagt förargligt. (Mor och far var inte glada, filtar var dyra och det var en fin filt.)

Efter 4CV kom ovanstående Renault Dauphine, fast pappas var ärtigt röd. Jag älskade att köra den. Den kändes lite sportig.

1960 var jag i USA och Jolles kusins fästman hade en Pontiac som den ovan.

Vi ett tillfälle skulle jag köra hem den till Jolles morbrors hus. Den var enorm. Jag kände det som om jag körde ett slagskepp. Man kunde ledigt sitta fyra pers i framsätet utan att trängas.

Jag skulle köra den tvärs genom stan ut till huset, genom trånga gator med parkerade bilar på båda sidor, varje gång jag fick ett möte så höll jag andan tills mötet var över.

När jag väl kom fram skulle jag köra in genom en grind som såg alldeles för trång ut. Jag visste ju att det gick, men jag trodde aldrig att jag skulle greja det, jag höll andan och chansade. Det gick bra och jag steg ur bilen och låtsades som om jag aldrig hade gjort annat.

Till saken hör att vi i Sverige hade vänstertrafik på den tiden och jag hade ganska nyss kommit till USA, och inte kört högertrafik så många gånger. Hela den färden var ganska svettig.
Dessutom hade jag ju bara kört små bilar innan. Jolle och jag hade en liten "folka".

Solig lördag, mindre solig söndag

Igår var det en underbart vacker dag, solen strålade, visserligen blåste det som vanligt, men vi ligger på rätt sida berget för nordanvindar så vi kom i lä.

Kenneth kom över och grävde upp ett stort hål som vi kan flytta en hortensia till, den står nu på norrsidan och hinner aldrig gå i blom.. Han och Jolle var iväg och köpte jord så vi ska ha det hemma också.

Egon fick chansen att leka med grannhunden Bosse och grannbarnen en stund. Han älskar barnen. Det är dåligt med sådana hemma hos honom.

Jag har tagit bilden från Kenneths fb men  klarade inte av det så bra denna gång. Jag fick förstora den hos mig och det blev inte bra. (Jag har även misslyckats med att föra över en filmsnutt från fb).

Nu har Kenneth hjälpt mig så nu har jag fått in filsnutten........

Egon och Bosse för ett år sedan

Idag kommer Kenneth hit igen för att försöka flytta på hortensian, vi får se om den överlever. Han och Jolle var i alla fall iväg och köpte rhododendronjord som även ska användas till hortensior.

Bil-Nostalgi.

Under mitt långa liv har en massa bilar och bilmodeller passerat revy. Jolle och jag har haft två bilar i familjen sen i början av 60-talet. Jolle hade alltid nya bilar eftersom han behövde åka längre än jag. Jag har haft begagnade bilar ända tills jag köpte min första nya Nissan Micra på 80-talet.

Vi brukade köpa vår andrabil så billigt som möjligt och sen körde jag så länge som den fungerade. Ibland väldigt kort tid och andra gånger höll dom längre. Bilmärken brydde jag mig inte om utan bara att bilen skulle fungera. 

Jag har stått på många vägar och torkat av tändstift och skruvat både här och där när bilen lagt av. Inte för att jag visste vad jag gjorde utan bara på vinst och förlust. Ofta fick jag igång skrället. 

Jag har haft dunkar med vatten för att fylla på kokande kylare. Det var nog det som var mest frustrerande eftersom man fick stå och vänta på att eländet skulle svalna, inte kul när man hade tider att passa. 

En gång hade jag en bil där golvet på förarplatsen hade rostat sönder så mer och mer av vägen syntes under bilen. En god vän fick syn på golvet och fixade fram en bilmatta att täcka hålet med. Han var rädd att jag skulle bli stoppad av polisen och att dom skulle se hålet. I övrigt gick bilen hur fint som helst.

En gång hade jag en bil där signalhornet fastnade när jag skulle åka hem efter jobbet, varje gång jag vred på ratten tjöt signalhornet. Jag arbetade norr om Stockholm och hade ca 8 mil hem till Mölnbo. Detta hände i rusningstrafik. Gissa om jag var förtvivlad och förb....d. Det var den andra bilen jag klev ur när jag kom hem och vägrade sätta mig i igen.

En av de bilar som var i absolut topptrim var nedanstående AMC Pacer. Den såg ut som en månbil.

Bilen var utrustad med en sådan nymodighet som airconditioner som hade två lägen iskallt eller inte alls, och då menar jag iskallt. Eftersom bilen var som en glasveranda blev det himla varmt i den när solen var framme. Jag körde ac´n ett par minuter sen var jag tvungen att stänga av innan jag frös till is. Men den var så annorlunda och så kul att köra. 

Den vägde hur mycket som helst, jag körde fast i en snökant en gång och ett gäng manliga kollegor till mig skulle hjälpa mig loss, men dom höll på att ge upp innan den lossnade.

Bilen på bilderna är inte min men min såg exakt lika dan ut, jag hade min i början på 80-talet.

(Kenneth hittade bilden på bilen på blocket)

70-tals modell

Fredag igen.

Så här vacker morgon var det hemma hos Kenneth idag. Tyvärr så har blåsten tagit sig igen nu mitt på dagen. Men det är så skönt att slippa all snö.

I veckan såg jag två koltrastar i grannens äppelträd, och idag när jag åkte ner till vårdcentralen så såg och hörde jag måsarna som också har kommit tillbaka.
Våren HAR kommit.

Jag var ner på ännu en provtagning i morse inför mitt hjärtläkarbesök nästa vecka. Det är ett evigt springande till läkare i år. Det verkar som om jag ska ta igen hela mitt livs läkarbesök under ett år. Jag har varit väldigt sällan till läkare tidigare i livet.

Om en stund ska däcken på Jolles bil också bytas till sommardäck. Nya sådana. Sedan är vi "fit for fight"   för att möta sommaren.

 Nu ska jag sätta mig i lä på verandan och njuta av en solig dag.

Fredrik

Nedanstående nyhet har Fredriks agent lagt ut på internet. Det har varit klart med skolan Trinity-Pawling, en tid men inte varit officiellt förrän igår.  

Trinity-Pawling school är ett internat för pojkar, även elever från andra länder, inga flickor är tillåtna på skolområdet. Man erbjuder ett rikt utbud av aktiviteter och sporter förutom hockey. 

Jag hoppas att vår älskade Fredrik får ett fantastiskt år i NY.

Solig eftermiddag.

I morse gick jag ut och påtade lite i trädgården. Jag saltade den lilla grusgången bl a. Då blåste det snålt och var mulet.  Nu på eftermiddagen skiner solen, man blir så glad.

Snön smälter mer och mer. På framsidan är det tyvärr fortfarande en stor snöhög som ligger över vår häck. Jag försökte skotta fram den men snön var för hårt packat. Det är bara att ge sig till tåls. Vi sopade i alla fall bort all sand från garageplanen.

Jolle var ner till däckfirman idag och beställde tid för däckbyte så i morgon ska mina vinterdäck bort. Vi trodde nog att det var dags att köpa nya men dom visade sig vara godkända på min bil, däremot måste Jolles bil ha nya.

Frissan

Idag var jag och klippte mig. Jag har varit i valet och kvalet en längre tid och inte vetat vad jag skulle göra. Men så kom jag till skott, äntligen. Håret har varit jätterisigt och konstigt ända sen jag hade sådan blodbrist. Mina värden har ju inte kommit upp i normalvärden än, så att permanenta mig var inte att tänka på. Tydligen så påverkas håret av allt som kroppen drabbas av. Vi får väl se om jag klarar av att bara vara klippt. Hår växer ju ut även om det inte riktigt är i par med nedanstående.

Kenneth och Egon har varit här idag och Jolle och Kenneth har kört en massa kartonger upp till Humboberget (sopstation). Varje kartong som lämnar huset är en befrielse.

Ute fortsätter våren att göra framsteg. Snön drar sig tillbaka mer och mer för var dag. Idag har det varit gråmulet och bara ett par grader varmt, men det är på rätt sida av nollstrecket.

Vi tar all hjälp vi kan få!