Vi bilade bla till Italien med den bilen. Vi hade en vän till pojkarna med oss på den semestern, alla tre satt bekvämt i baksätet.
Den var ju stor jämfört med de Italienska bilarna och vi hade flera lite dråpliga äventyr på den resan. När vi låg i bilkö mellan Cannes och Nice låg vi på ett normalt avstånd till bilen framför, men rätt som det var hade en bil i filen bredvid oss tröttnat på kön så plötsligt fick vi se hur den svängde av till motsatta hållet, mellan oss och bilen framför och över mittdelaren på vägen. Sååå långt bakom bilen framför var vi inte. Det gick bra trots allt.
Vi brukade åka in till en liten stad någon mil från där vi bodde för att handla och gå och strosa. En lördag satt det en liten gumma på en stol vid torget och tog betalt för parkeringen. Hon ville ha dubbel betalning bara för att vår bil var så stor, den tog enligt henne upp två parkeringsplatser. Jag minns inte hur Jolle gjorde men misstänker att han betalade henne för två platser.
Till saken hör att vi efteråt fick veta att hon inte alls hade rätt att ta betalt. Det var helt hennes eget påhitt. Det gäller att ha matjord i fickorna. Mycket genialiskt tycker jag. kanske något att ta upp för att dryga ut pensionen med............
Vi var till England en påsk när sönerna hade påsklov. Jolle och jag trodde vi skulle åka ner till Rivieran men sönerna hade siktet inställt på England. Så det blev till att ta färjan från Calais-Dover och därifrån till London. Vi stannade bara ett par dagar i London. Vi besökte kul restauranger bla en Indisk där Kenneth och jag beställde "hot" mat. Vid första tuggan höll ögonen på att trilla ut ur skallen på oss. som tur var anade servitören hur det skulle gå och stod bakom ryggen med en kanna vatten.
Vi åt också lunch på ett ställe där man fick stå med tallriken och där man i princip bara skulle hälla i sig maten under rörelse framåt och fortsätta ut på gatan igen.
Sen var vi till ett Japanskt steakhouse, också det lite exotiskt för ingen av dessa typer av restauranger fanns i Stockholm på den tiden.
Vi fortsatte ner till Brighton och tog in på ett pensionat vid havet. Foajén var hur stilig som helst med stora Kinesiska urnor och andra vackra saker som dekorerade receptionen. En man i frack förde oss till våra rum.
Boy var det skillnad på receptionen och rummen. Dom var svinkalla till att börja med och skäligen enkla.
Det fanns en gaskamin som man kunde sätta på, men så fort vi lämnade rummet för några minuter var någon in och stängde av den.
På morgonen var samme man servitör i matsalen han hade då vita handskar och allt serverades från silverfat, allt var hur elegant som helst men I dagsljuset kunde vi se att fracken var alldeles grön och man kunde nästan spegla sig i tyget, så gammal och nött var den. Men stiligt skulle det vara. det kändes nästan som om man var förflyttad till Dickens tid.
Tyvärr beseglade jag bilens öde. En mycket snöig och hal morgon när jag skulle köra till arbetet, åkte bilen och jag utför den lilla backen, som var vår uppfart, in i en Björk vid sidan om. Av bilens egen tyngd så kanade den av uppfarten. När jag tittade på skadorna trodde jag bara att en skärm och en strålkastare hade fått skador men det visade sig att hela ramen hade blivit sned. Återstod skroten. En mycket, mycket tråkig dag. Jag måste erkänna att jag sörjde den bilen länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar