Idag har vi haft en vacker vinterdag men med en elak vind. Att gå en promenad var inte att tänka på, dels är det för halt och sen nordanvinden på det.
Kenneth kom över med en pyts med hans hemlagade otroligt goda köttfärssås till vår lunch. Han hade experimenterat fram en sås som var ljuvligt god. Tack för det.
Egon går alltid till skåpet där han vet att vi har grisöron när han kommer. Han säger inget men han tittar långt på oss och på skåpet. Det festliga är att när han har fått sitt öra och är klar med det, tycker han att dom ska åka hem.
Dvs om vi inte står i köket och lagar mat för då lägger han sig lugnt ner i hallen och väntar, där har han stenkoll på vad vi gör.
Men om vi bara sitter i rummet och pratar ställer han sig framför husse och viftar på svansen och tittar bedjande på honom, när inget händer så lägger han sig ner och väntar, han gnäller inte utan han bara tittar på honom och visar med hela sin utstrålning att han tycker att dom ska åka hem. Han är ju en gårdshund och trivs bäst hemma.
Östen och Egon är verkligen kompisar, härom kvällen kom inte Östen in när dom skulle lägga sig, men några timmar senare väckte Egon Kenneth för då hörde han att Östen ville komma in. Kenneth fick masa sig upp och släppa in katten. Det kan man väl kalla service.
En bild från i höstas när dom är på väg ut i skogen för att plocka svamp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar